Labouchere-strategi: metoden att stryka tal

Labouchere-strategin är ett system för att hantera insatser i roulette på jämna chanser, som bygger på en kedja av tal och att de stryks en efter en. Labouchere-systemet i roulette stödjer sig inte på blind fördubbling efter en förlust, som Martingale, utan på en mer flexibel princip: du bestämmer i förväg hur mycket du vill vinna, skriver ut det beloppet som en talrad och sluter den insats för insats. Strykningsmetoden tilltalar spelare för att den gör det möjligt att planera seriens mål och se framstegen, men den tar inte bort husets fördel och kräver disciplin med bankrollen.

Hur Labouchere-systemet fungerar

Principen byggs kring en talrad. Före en serie skriver spelaren ner en kort kedja, till exempel 1-2-3-4. Summan av alla tal i raden är seriens målvinst i tänkta enheter: här 1+2+3+4=10 enheter.

Insatsstorleken bestäms enkelt: vi tar det första och det sista talet i raden och lägger ihop dem. För raden 1-2-3-4 är insatsen 1+4=5 enheter. Sedan gäller strykningsregeln:

• vid en vinst stryker vi de yttersta talen - det första och det sista;
• vid en förlust skriver vi storleken på den förlorade insatsen sist i raden.

Målet är att stryka alla tal. När raden är tom är serien sluten och den planerade vinsten insamlad. Logiken ligger i asymmetrin: en vinst tar bort två tal på en gång, och en förlust lägger bara till ett. Därför behövs ingen rad av vinster i följd för att sluta raden - det räcker att vinsterna med tiden blir ungefär en tredjedel av de spelade omgångarna.

Exempel omgång för omgång

Vi tar raden 1-2-3-4 med målet 10 enheter och satsar på jämna chanser, till exempel på rött. Vi följer en serie på fem omgångar. Saldot i tabellen är seriens ackumulerade resultat i enheter.

Raden är sluten, serien gav de avsedda 10 enheterna. Observera: utfallen var lika många till tecknet på penningresultatet, tre vinster och två förluster, och det var just regelns asymmetri (två tal bort vid en vinst, ett till vid en förlust) som förde serien till det avsedda resultatet. Om fler förluster hade kommit i rad skulle raden och insatserna ha fortsatt växa.

Flexibilitet: vinstprofilen bestäms av raden

Den största skillnaden mot stela progressioner - raden kan sättas ihop efter eget tycke. Summan av talen bestämmer målvinsten, och deras antal och storlek - insatsernas steg och seriens allmänna karaktär.

• En lång rad av små tal, till exempel 1-1-1-1-1-1, ger ett långsamt och skonsamt förlopp med ett stort antal små insatser.
• En kort rad av stora tal, till exempel 5-5, är aggressivare: målet samlas in snabbare, men insatserna växer också skarpare.
• Samma mål på 10 enheter kan sättas ihop både med raden 1-2-3-4 och med raden 2-2-2-2-2, men de beter sig olika.

Det är smidigt för att planera bankrollen: du ser i förväg seriens mål och insatsernas ungefärliga omfång, och kan därmed uppskatta vilken reserv av medel som behövs för ett ogynnsamt avsnitt.

Risker och begränsningar

Den största faran är en rad förluster. Varje förlust förlänger raden, och med den växer även insatsen, eftersom den är lika med summan av de yttersta talen. Flera motgångar i rad blåser snabbt upp både raden och insatsstorleken och stöter på spelarens bankroll eller bordets maxgräns.

Det är viktigt att förstå matematiken. Det europeiska hjulet är 37 fack (0-36), och nollan hör varken till rött, svart eller till jämnt och udda. På grund av zero är husets fördel på jämna chanser 2,7%, och den teoretiska återbetalningen (RTP) - omkring 97,3%. Ingen ordning på insatserna ändrar detta: varje spin är oberoende, hjulet minns inte tidigare resultat, och sannolikheten för rött vid nästa snurr är densamma, hur många svarta som än föll dessförinnan.

Labouchere höjer inte chansen för en enskild insats och tar inte bort husets fördel. Den strukturerar bara hur du fördelar insatser inom en serie och hur du håller reda på målet. En genomgång av andra system och deras svaga punkter finns i översikten över roulettestrategier, och en samling färdiga system - i materialet om system för att spela roulette.

Omvänd Labouchere

Den omvända (reverse) Labouchere vänder på strykningsregeln. Nu skrivs vid en vinst ett tal sist i raden, och vid en förlust stryks de yttersta talen. Innebörden blir den motsatta: spelaren försöker trissa upp en vinstserie, medan han riskerar små belopp på förluster, och låsa resultatet på ett gynnsamt avsnitt.

I den direkta Labouchere släcker vinster raden, och förluster bygger upp den; i den omvända är allt tvärtom. Den omvända versionen begränsas oftast av ett i förväg bestämt tak för raden eller en vinstsumma, annars följs en lång gynnsam serie förr eller senare av en rekyl som tar tillbaka det uppbyggda. Husets fördel förblir då densamma - det omvända systemet omfördelar bara insatserna på ett annat sätt över tid.

På vilka satsningar ska den användas

Labouchere är avsedd för satsningar med utbetalning 1:1, de så kallade jämna chanserna:

• rött eller svart;
• jämnt eller udda;
• låga tal (1-18) eller höga (19-36).

På dessa satsningar är vinsten ungefär lika med det satsade beloppet, därför fungerar strykningens aritmetik rent. På satsningar med en annan utbetalning - dussin och kolumner betalar 2:1, en rak satsning 35:1 - förlorar det klassiska systemet sin mening, eftersom förhållandet mellan insats och vinst inte längre sammanfaller med radens logik. För live-bord är det nyttigt att följa fördelningen av rött och svart, jämnt och udda över spinnens historik: det hjälper att se nyktert på serier och inte hitta på mönster där de inte finns.

Ett förnuftigt tillvägagångssätt är att träna systemet på små enheter, i förväg sätta en gräns för radens längd och för förlusten, och komma ihåg att det är ett verktyg för att hålla reda på insatser, inte ett sätt att slå roulette. Att följa den verkliga statistiken från live-bord, hur mycket rött och svart som föll och hur serierna faktiskt var, går i vår gratis spårare med roulettestatistik.